Returen i vändningen spelades borta på Behrns Arena vilken jag, J och Mic kunde följa på Canal+. Jag kanske mer än de andra då det också fanns en dator i rummet.

Om ni kanske märkt att min blogg nästan enbart innehåller fotbollsinlägg för tillfället så kanske ni också har märkt att bilderna oftast visar Petter Andersson. Det finns en anledning såklart - han är suverän...och underbar. Det gör mig lite oroad dock eftersom han själv sagt att han inte skulle tänka sig att lämna Hammarby förrän han var överlägsen i Allsvenskan. Vilket han på många sätt är, i andra halvlek av kvällens match var det inga tvivel på det.
  
Spelet kom igång i andra för Bajens del med en kämpa-anda som borde ha resulterat i fler än det enda kvitteringsmålet, mot Kim Olsens ledningsmål för Örebro i den första halvleken, som Petter (såklart) gjorde. Hans skott är en bra kandidat till årets mål. Matchen slutade alltså 1-1.

Själv dementerade han uppgifter om att han skulle vara klar för någon klubb och att han är inställd på att spela säsongen ut i Bajen om det inte kommer några seriösa anbud.
Nu utan Pauliñho (som, för protokollet, är utlånad till K-League i ett år) och Charlie (i OS-spel) så tror jag att förlusten av Petter skulle vara förödande.

I nuläget och för resten av denna säsong...och för alltid i mitt grönvita hjärta. Petter Andersson.


Foto: Marcus Ericsson/Bildbyrån
Svenska cupen. Den har vi aldrig vunnit.
Petter vill vinna något med Bajen i år. Vi ligger fyra i tabellen.
Det blir förmodligen Kalmar i semin. Och Göteborg i finalen.
Det kan gå...


Under kvällen vann Hammarby borta mot Valsta/Syrianska på Midgårdsvallen med 4-0 efter mål av Nathan Paulse, Erkan Zengin, Haris Laitinen och Olof Guterstam (extra kul att de gör mål då det var länge sen/eller är det första i klubben) och är därmed vidare till semifinal i Svenska Cupen.

Det är riktigt roligt att det går bra i år, jag har aldrig varit så med i cupmatcherna förut som jag är nu och jag skulle bli så glad om vi vann men det kräver att vi vinner ytterligare två matcher mot bättre lag än de vi mött hittills. Bajen får hemmamatch i alla fall vilket är en dålig nyhet för motståndarna då vi fortfarande är obesegrade på hemmaplan.


Foto: http://hammarbyfotboll.se

Av många saker man kan göra för att få tinnitusliknande syndrom så är utgång på TG, konsert och Bajen-matcher i alla fall värda det. Två av dessa ägnade jag helgen åt och det var såklart matchen mellan Bajen och Örebro som var höjdpunkten.
Åkte in tidigare med J för att köpa en tröja i supporterbutiken på Hornsgatan och där hörde vi först om att matchen skulle bli nära på slutsåld - 11 858. Klacken lät som det dubbla och vi jublade stort när Petter Andersson gjorde det första målet efter hörna av Lolo. Det blev även det enda målet som godkändes i alla fall. Charlie Davies gjorde ett mål i andra halvlek som blev bortdömt för offside och det var en till situation vilken jag inte såg som var lite tveksam.


Petter och David efter målet. Foto: Bertil Ericson /Scanpix

- Du, har inte Sulan nr 7?
- Jo.
Sekunder senare skriker hela publiken "Upp med Sulan på topp" i vad som känns som flera minuter innan han kommer in på plan. Efter matchen är det också den sången han ger oss. Underbart att ha honom tillbaka, att vara på Söderstadion igen och att vi vann med 1-0. I slutet kunde det ha blivit oavgjort men Poppen skötte sig bra med några otroliga reflexräddningar.
Nyförvärvet Fredrik Söderström presenterades och jag hinner bli alltmer oroad över att Petter ska säljas. Snälla inte den här säsongen. Inte nu.

Nästa match på torsdag mot Valsta/Syrianska i cupen.

Dubbel glädje i och med den lysande filmen Mamma Mia och seger borta mot Malmö under kvällen.
Skadebekymren verkar lätta då David Johansson återigen fanns på planen och både Emil och Sulan är friskförklarade till nästa match om inget händer på vägen. Borta idag var dock Petter som var avstängd efter det tredje gula kortet han fick i förra matchen och Erkan som är sjuk i öroninflammation. Lägligt för oss var att också Malmö är skadedrabbat med nio spelare borta.

Matchen var inte på något sätt dålig och bjöd på det skrämmande resultatet 4-1, 4-2 med räknande av minuter som följd.
Den här gången stannade måltavlan vid 4-2 och Bajen är nu trea i Allsvenskan. Charlie "Only one Charlie" Davies gjorde två mål och David och debutanten Carlos Gaete ett var. Nyförvärvet Nathan Paulse som blivit spelklar ett par timmar innan match var nära att näta redan nu..
Med återvändare bådar nästa hemmamatch mot Örebro gott, då är även jag tillbaka...på norra på Söderstadion. Hemma igen.


Alagie Sosseh mot Malmös Daniel Andersson. Foto: Bildbyrån

Så gick det ytterligare ett par dagar.
Den fjortonde juli är det kronprinsessan Viktorias födelsedag, jag är ledig och ska gå på bio ikväll, MammaMia.

Hur mycket folk är det som ska till Gotland förresten? Stockholmsveckan är nämligen igång nu..
Ska jobba snart igen, har solat lite och lyssnar just nu på Viva la vida med Coldplay, köpte skivan i torsdags då jag kom på att jag inte hade den. Ska man gå på konserten så är det nog bra att börja med den skivan. Har annars de andra på min iPod.
18 september kan komma snart men innan dess kanske jag, J och kanske Mic ta en sista-minuten resa någonstans för att bättra på brännan innan skolan börjar igen. Jag försöker att inte tänka allt för mycket på att det är det sista året och vad man ska göra senare, det leder ändå inte till något.
Så till huvudfrågan.. Man inser vilken supporter man är på olika sätt. Det kan ske på plats där man känner spänning och stämning men det kan också vara via radiovågor.
Jag jobbade (som vanligt) när Bajen spelade match mot IFK Norköping i måndags och tvingades till en radio. Eller tvingad och tvingad..jag hade turen att det inte fanns några datorer lediga på jobbet så att jag inte kunde boka. Fine tänkte jag och tog en stol i ett hörn till en match som dominerades av Hammarby vilket ledde till ett 3-0 resultat i halvtid.

Jag gick på moln men var samtidigt irriterad på kommentatorn som hela tiden verkade för att Norrköping skulle reducera och att deras fans inte skulle sluta hoppas.

3-1 kom dock men efter Petter Anderssons (tvåmålskytt och som jag tidigare konstaterat - underbar!)  4-1 mål kändes matchen klar. Det var den däremot inte, det blev både 4-2 och 4-3 innan nervpärsen var över.
Helt otroligt är det att jag missat de båda mest spännande matcherna på Söderstadion som spelats denna säsong.
Helsingborg med straffdrama och uppgörelse i slutet, och nu Norrköping med sitt egna lilla straffdrama då Pauliñho missat en och såklart en stor lättnad då slutsignalen ljöd och konstaterade seger med 4-2.


Tvåmålskytten Petter Andersson.
Charlie Davies och Pauliñho gjorde ett mål var.
Hallå igen. Bloggar tydligen bara när jag kan få tillgång till min bärbara dator, orkar inte annars..
De senaste dagarna har jag såklart jobbat och det börjar blir ganska fullt mot helgerna nu när semestertiderna börjar, många åker iväg till Gotland då.

Idag var jag dock på Nicksta med J och Mic, vi gick sedan och tog en glass i hamnen. Mycket bra tajming att solen sken när jag var ledig...det var ju fruktansvärt regnigt i måndags till exempel.
Det är för övrigt födelsedagstider nu, idag fyller min låtsaspappa år, imorgon blir Mic vuxen med oss andra och J:s mamma fyller på söndag. Jag själv måste nog säga att våren är den bästa tiden att fylla år..typ i maj..
Nu är jag tillbaka tillfälligt efter ett ganska långt uppehåll, minst en vecka. Jag hinner knappt göra något annat än sova, äta och jobba hela tiden, så känns det. I måndags kunde jag hinna med att träffa J och Mic och det blev en lång och trevlig promenad/"träningsrunda" på Ringvägen som slutade med fika på Lövhagen.

Annars så har ju EM tagit slut och jag måste säga: Jaaaaa, eller Síííííí! Spanien vann, välförtjänt med vackert spel och hela baletten i söndags.

Ännu mer lycklig blev jag igår när jag satt i min kur och hörde på radion att Hammarby hade kvitterat mot Halmstad borta och nu äntligen är allsvenskan igång igen.
Trots helt otroliga backproblem som vi haft på sistone, det känns som att det inte finns något annat än skador så verkar det gå bra ändå. Bajen gjorde som bekant "en Turkiet" mot Malmö i cupen när vi hämtade igen 2-0 till 2-3. Petter och Pauliño målskyttar den gången. Charlie igår.
Olyckligt att Rami skadade sig i knät, det verkar inte alls se bra ut men vi har Poppen. Och då är det lugnt.



Jag vet en sak och det är att jag kommer bli skapligt avundsjuk på J som tydligen ska gå på alla hemmamatcher, själv får jag vänta tills augusti då jag slutar jobba. Derby mot AIK nästa för mig alltså..