mattieblanchard

Den här vyn gör mig glad. Vintern när den är som allra bäst. Jag hittade mina skidbyxor för ett tag sen och sen dess finns inga ursäkter. Ni vet det där ljudet som kommer från yttertyg mot yttertyg, det får mig att känna mig som ett dagisbarn. Det gnistrar, biter i kinderna, snön knarrar och vattnet är stilla. Mycket fint! 

"Ibland kan man känne si åinsummen. Da far man bare sta pa si å förblei si självar da kummar de snart riktue vännar till en."

Helgdagarna har susat förbi och snart återgår vardagen vilket kommer bli skönt. Jag behöver sömn just nu men på min lediga tid har jag också velat ha något som får mig att koppla av. Yogan är en sån sak, det ska jag börja med igen i år. Jess har börjat pärla pärlplattor vilket verkar rofyllt. Själv tror jag att mitt tålamod inte räcker till för det men har upptäckt att målarböcker ger mig lugn. Jag har hittat en app men jag tror en analog målarbok blir ännu bättre. Något med att måla innanför linjer ger mig en bra känsla, att allt stämmer (kontrollbehovet mår bra då).

Året tog slut. Fina vänner, suddiga bilder i telefonen, julmingel med stuveriet, Flötet, bakishäng med pizza och Torkel i knipa, skratt och kaos, DFL till Upplandsbro, julhelg med familjen, utgång på Bedarö, nyårsmiddag hos mig. Och vips var det 2016. Låt oss se vad som bjuds. "Vad som än händer så ska vi ha kul på vägen."