Efter en spänd väntan i flera månaders tid där alla beslutsfattande personer på jobbet tagit semester om vartannat har jag nu fått besked. Det blir ett vikariat på 75% till sista augusti nästa år! Lättnad. Och glädje. Nu kan jag äntligen slappna av, det har varit en pärs att inte veta, att kanske behöva plugga något jag inte vill just nu, att söka andra jobb som jag inte har fått, att gå runt och bli bitter på arbetet och de förändringar som ska ske i höst. Nu ser jag istället fram emot att få lära mig nya saker, ta mer ansvar, göra sig själv oumbärlig på något sätt och vara en del av omorganisationen. Jag tror att den kommer vara av godo för alla på längre sikt, men nu i höst när det är nytt då får vi vara beredda på att ta skit!
En sak som jag vet säkert är att hur mycket man än uttrycker att man hatar stället så är man så pass arbetsskadad att det ändå inte går att sluta prata om det. Alla som är anhöriga eller vänner till (vissa av) oss på detta företag vet. Jag har turen att ha två otroligt fina kollegor som trots ledighet och på en efterlängtad vinkväll i lördags ändå tycker det är kul att snacka om livet på DG.
Och om en knapp vecka får jag nycklarna till nya lägenheten. (Som Timbuk sa, det löser sig)
