Samtidigt som J var på väg till, en i efterhand bedrövlig, match i Kalmar (3-0 redan i halvlek kunde inte direkt gottgöra regnet som öste ner) så bokade vi en resa. Vi har försökt så länge och gett upp så många gånger men nu ska vi äntligen iväg.
På fredag. Till Bulgarien. `
Det ska bli så skönt!!

Det är ju tur att vissa sidor (Facebook) är spärrade på jobbet, och att jag får jobba överhuvudtaget eftersom jag har lätt att se mig själv inom en snar framtid sitta och enbart vänta på att mina grödor ska växa klart. (Ja, jag menar Farmville..) Jag är helt ärlig när jag säger att jag har sovit dåligt för att jag oroat mig över mina pumpor..

Alltså, är det bäst för mig att jag får fortsätta jobba...

Nu då?
Det skulle kanske vara enkelt att lura sig själv att man är ledig, att det bara är semester nu. Men sanningen är att man är arbetslös, vilket vi alla visste väntade.
Jag ska sätta igång och titta på mitt CV som senast skrevs under Samhälle C-kursen i våras, därefter skicka in till lämpliga ställen. Det blir väl att börja med körkortet igen också... men tjata inte på mig.
Familjedag på Söderstadion igår, det spöregnade redan när vi klev på tåget och väl framme vid Årstaberg ringer telefon med beskedet att den är framskjuten.
Detta kanske gör sig väl med familjer som bor i närheten men vi hade ju redan åkt en timme för detta med två barn som blivit lovade en dag  i stan (och besök på donken) så vi åkte ändå vidare.
Regnet avtog. Jag, J och Mic gjorde några inköp och ja.. det var nästan som en familjedag ändå. Det ska ju tydligen bli en till.


J, Wilma, Mic och Tim.
Jag skulle vara jävligt uttråkad i så fall, men kära du, jag vet att du är god för det.



Vi spenderade mer tid än vanligt igår på Söderstadion, jag och J. Vi kom in innan uppvärmningen startade och efteråt vill man egentligen inte gå. 2-3 mot Elfsborg, med hopp i spelet och oflyt i domsluten blickar vi framåt mot nästa familjedag. Vi löser detta.

Det känns konstigt... hemma på något sätt.

De senaste två dagarna har jag varit ledig, vilket är så skönt, hängde i stan med J igår och har sett på film hela dagen idag medan regnet öste ner ute.










Willabeth var länge sen man såg..

Jag hade glömt bort hur det var.. men nu inser jag att det snart är över. Vi är tillbaka till det normala här, mina syskon börjar skolan nästa vecka och jag förbereder mig omedvetet inför det också.
Trots att jag inte behöver.
Det var just det jag inte skulle göra i år.
Kolla på klockan!
Detta är min vardag...

Idag är det släktträff, och dessutom har jag aningar på att derbybiljetter ska införskaffas till morgondagen.
..men jag har köpt filmen nu, det var på tiden..
Och har ni hört något så vackert? (Perfektion vore om mina britter tar låten till isdansen..)

..men inte som det kan vara. Jag tänkte säga att man vänjer sig att gå upp vid 03 eller 05 men det gör man inte. Det är inte något man ska göra och kroppen och huvudet vet detta.
   Igår var det Heifmatchen som vi har väntat på och trots att det inte var en stor överraskning att vi förlorade, så var det ändå en tung förlust. Mot slutet var det inte många som inte kämpade för att få in ett kvitteringsmål, inte minst alla vi på stå. Det var dock lönlöst eftersom allt gick utanför.

I never question it, I never doubt it.
Never knew a reason to.
Tiden går så fort, snart är sommaren slut(?), vad som händer då får vi se..
Jag misstänker att min lediga helg kommer att flyga förbi även den, det ryktas om utgång, och lite andra godsaker med J och Mic.

Och jag har läst ut Twilight-serien.
Även den är över, bara 3 månader och 19 dagar kvar till filmpremiär. (Och för er som inte hängt med så har min mentala ålder minskat under sommaren med cirka fem år sådär, bara tillräckligt så att det ska vara okej att prata lite för mycket om vampyrer, varulvar och liknande..)