Ny förlust igår, 3-1 till MFF men Simons första mål.
På söndag är det väl ändå dags för poäng.. snälla. Jag vet inte hur man ska beskriva känslan av vad vi är på väg mot, visserligen har vi besökt SE förr men aldrig när jag varit med. Det känns inte bra. Särskilt eftersom jag inte kommer gå på lika många matcher nästa år oavsett, vilket förmodligen kommer ha med livet att göra och absolut inte vilken serie vi spelar i.
Jag har inte gett upp än, jag tror naivt på det lilla hopp som finns kvar, att alla tar sig i kragen och gör fler mål än motståndaren för en gångs skull och att lagen som delar botten med oss tar mindre poäng än vi.

Jag ska ta mig i kragen snart och ordna upp saker. Sakta men säkert.

Jag såg fram emot matchen mot GAIS, jag var äntligen frisk nog att gå (trots att 2x45 + lite till i kyla inte gör något gott för en fökylning..) och man har alltid en dåres hopp om att allt ska ordna sig, det kommer att vända. Man tar fram glada exempel från förr, från liknande säsonger och svackor, när vi klarat oss med nöd och näppe.
Kanske är det för att jag är relativt ny som bajare, jag är ju inte ens 20. Kanske har de som varit med längre lättare att återgå till dessa glada upphämtningar som jag inte förstår.
Kanske har de även lättare att klaga över saker. Eller så är det bara jag.

Idag blev jag besviken. BESVIKEN! Inte på de elva grönvita på plan, de kämpade och gjorde en helt okej match (som i en vanlig säsong inte skulle uppmärksammas alls), utan på mina medmänniskor i klacken. Efter straffsituationen spårade allt ur och dessa människor vänder sig då emot sitt eget lag och bryr sig mer om hur de ska "sänka polisen" än att våra spelare ska komma in och spela klart matchen.
Jag var inte rädd, bara besviken på dessa idioter som uttrycker sin ilska och frustration mot laget.
Totte reducerade till 1-2 när matchen återupptogs, skönt att det blir mål igen i alla fall..

Jag undrar om det inte är tid att sova snart, det är ju tillräckligt mörkt ute i alla fall. Jobbade idag och trodde att jag var bättre nu.. det var första dagen jag satte foten utanför dörren sedan i söndags.. men icke, jag är fortfarande sjuk. Kan inte säga att jag är förvånad, det var ju länge sedan jag hade öroninflammation så varför inte liksom? Hit me with it!

Something ran away from me,
just now. 
People around me,
are living the dream,
and know what they want.
I think I do,
should I?

Vila i frid.
Det är så att man behöver titta på Dirty Dancing igen. Man var ju allt lite småkär i Johnny Castle, trots att jag blir lite irriterad över att han i det flesta scenerna har lyckats ta av sig sin skjorta.. i en scen har han skor och byxor på sig så det första han gör är när han kommer innanför dörren är alltså att ta av sig skjortan! Inte för att jag klagar.


Nobody puts baby in a corner. Tack för den repliken.

Sjuk.
Missar matchen.
Mår inte så bra just nu.

Hemma igen, vilket är väldigt skönt. Jag och J har haft det väldigt trevligt, vi solade och badade när vädret tillät det, och hade det nice annars också (okej, tre dagar i rad med kyla, mörka moln och regnskurar var inte ett drömscenario men ändå..) Lite party hann vi med också, vilket ledde till att följande dag blev rätt lugn. :p
Åter till arbetslösheten, typ...



Kramp, KRAMP!
Tonight´s gonna be a good good night...
..men så har ju min mentala ålder minskat under sommaren, som sagt. Femte säsongen börjar den 17:e i USA.


"Vad tror du om Hammarbys möjligheter att klara sig kvar?
- De är goda. Jag har hela tiden känt ett hopp och en beslutsamhet för att vi ska greja det här. Du får ursäkta att jag säger vi fortfarande."


Såklart du ska få säga vi, Tony. Du kommer saknas!