I lördags kunde alla som ville gå in på Söderstadion och hämta något att minnas alla år med. Jag hade själv andra planer (Orup på Hamburger Börs med mamma och Toini) och tog egentligen mitt farväl förra säsongen, när vi sprang in på gräset och bildade en ring, en grav med halsdukar och blommor. Jag skulle ha tagit något då, men vad ska jag göra med träplankorna jag stått på i flera år?
 
Jag visste att vi skulle lämna den här platsen redan den kvällen 2009 då vi 4133 stod kvar och sjöng ut vår sorg över degraderingen till Superettan. Och nu snart är allt borta. Läs "Där gräset aldrig vissnar" så förstår ni vad allt det här betyder.
 
Jag kommer sakna doften av nyklippt gräs, att titta upp mot en klarblå himmel och se måsarnas flykt, det var alltid något som flög över dig Söderstadion och jag är så glad att du fick ett värdigt slut.




Att ångest kan bytas mot sån här lycka på 90 minuter. Att vi var över 30000 grönvita själar ikväll. Att min bästa J och jag fick uppleva detta tillsammans. 

Efter 5 år av misär, mörker och gyttja. 
Seger med 5-0, etta i Superettan. Allsvenskan nästa. Där vi hör hemma.

Planstormning och sång med laget. Lättnad. Och fest under kvällen på Söder! Som det ska vara.
Det är sjukt att få stå på vår arena, och för det första reflektera över att det faktiskt har blivit VÅR arena, att det känns som hemma, och för det andra att känna sig inramad av ett metalliskt föremål när blixtrar och dunder slog utanför under hela matchen. 

Men som Herreys sjöng så blev det magiska under mot Syrianska, hela 6-0 efter en andra halvlek då jag kunde kosta på mig att le konstant och aldrig vara orolig. 

Med 6 omgångar kvar av Superettan kan man kosta på sig att le i alla fall. Det känns ovant!

 
Citatet ovan är från ett av alla inlägg som uppkommit på olika bloggar efter vår fantastiska 5-0 vinst i måndags. Och det är såklart jag tvivlat, tittat mig själv i ögonen och tyckt att nu får det vara nog. Men, så köper jag ändå ett säsongskort. För vad skulle jag tycka om mig själv om jag inte var där. Jag ju skulle missa något. och tänka: kanske det blir i år ändå? Som vi tar oss upp och ur denna förbannade serie.
 
Det finns definitivt gott hopp, iofs kan vi bajare hoppas varje år. Men det känns bra med Nanne. Han kan hålla disciplinen, inte låta det glida iväg. Det är trots allt 28 omgångar kvar.

..men det känns som jag kommer behöva. Förklara och försvara.
Ja, jag är supporter, nej jag är inte rädd.
Skrik inte bara efter hårda lagar, problemet ligger inte endast hos supportrar, människor som kan misshandla en annan människa till döds har nog antagligen slagits i andra sammanhang än vid eller på arenor. Problemet är större än att ge besöksförbud eller förbjuda bortaföljen.
 
Läs dessa inlägg om saken; Årstakex, Gustav Gelin, Jonas Dahquist
 
Finast är att se så många visa medkänsla med Djurgårdsfamiljen och den avlidnes anhöriga. Sorgen har inga färger, skrev AIK:s klack och höll tyst minut på sin hemmapremiär ikväll. Jag hoppas vi i Bajen också kommer ha en tyst minut. På twitter visar många sitt stöd till Djurgården med #viärni och syftar på Gnagets kampanj Vi är inte ni. Vid Stadion fylls staketet med blommor och ljus, tröjor och halsdukar från alla möjliga håll.
Sorgen har verkligen inga färger. Majoriteten av vi som kallar oss supportrar är helt vanliga människor, vi fördömer våldet. Ingen ska behöva ta skada på grund av sin klubb (förutom den ångest man upplever under säsongens toppar och dalar, den är oundviklig).
 
"En bajensäsong är som en människas liv. I början är allting gulligt och framtidsmöjligheterna oändliga, sen skiter det sig i första klass, blir stödundervisning och sen, efter halvtaskigt praktiskt gymnasium så händer nånting och så ordnar det upp sig till en halvhyfsad existens i alla fall."
 
"LIVET är en illusion. Allt som blir kvar när vi rensar bort planer, oro, förhoppningar och vardag är ju BAJENMATCHERNA. Ett skäl att ta på sig halsduken, dra en Kir före och bira efteråt. Bajen är verklighet, oavsett tabelläge. Glöm aldrig det." 

En klassisk HoO-krönika på officiella. Kanske man kan få för sig att längta lite till denna säsong ändå..

Det är en ganska härlig morgon, solen lyser på mig och jag har druckit ur första och andra koppen kaffe för dagen. Äntligen är sommaren här och självfallet befinner jag mig då på jobbet. Här i frakten kan man så här tidigt bara sitta av tiden och vänta på båtavgång i Visby så man får lite arbete.

EM har börjat och första matchen i andra gruppen mellan Danmark och Holland var riktigt bra, där Danmark "skrällvann" vilket skakar lite på ordningen i den gruppen, Tyskland vann sen mot Portugal så die Deutche tågar mot antagen framgång i mästerskapet.

Tur var det att Bajen spelade, och vann, innan dessa EM-matcher började för tempot är något högre i de senare ;) Skönt var det med första segern sen i maj mot Värnamo, inte för att det såg så bra ut alla gånger men med en man mindre lyckades vi till och med vinna med två plusmål! Det lär behövas till målskillnaden i den tabell vi kallar Superettan 2012!

Vi ska upp upp upp i år...!

Inte särskilt förvånande blev jag sjuk efter inlämningen så nu får man väl dras med rethosta hela sommaren..

Så kom förlusten också i fredags. Inledningen var för bra för att vara sann. Och så kom ännu en förlust idag mot Landskrona. Som kommentatorerna påpekade, jag tror vi är avslöjade. Vi behöver en plan b. Fredags var uselt, det var bättre ikväll.
Nu har Gregg & Co. en vecka på sig att komma på en ny plan. Men det kommer han göra. In Gregg we trust!

Fortsatt vårtema i Stockholm och uppsatsen går framåt. Blir det en sista arbetsdag eller kanske två inför veckans höjdpunkt?
Söndag. Hemmamatch. Jag är fortfarande förvånad över fyra raka att det omöjligt går att få fem!? Det vore väl typiskt mot nykomlingen Varberg, men grejen är att det inte finns något typiskt med detta Bajen. Så vem vet..

Det är vår och mösspåtagning i luften. Har varit på KB denna vecka och börjat rota i mitt material och har därför en plan.
Idag kan jag känna lycka trots att jag vet att jag senare ikväll mycket väl får lomma hem från Domnarvet med förlust i hjärtat. För man kan ju inte få en fjärde vinst? Inte som bajare väl? Men vi tar en match i taget och detta blir årets första bortamatch som upplevs på plats.
Lägligt alltså att skolan för tillfället inte ger panikkänslor, och att släktingar på fädernet bosatt sig i Brages hemtrakter. Snart bär det av!

Ljuspunkten är att säsongen äntligen är igång. Vinst mot Halmstad i måndags då Bojassén fortsatte målskyttet(!) som avslutade säsongen vilket sportsidorna såklart fokuserade på. Själv var jag lyckligt hes med bengalaska i håret. Åh, förstår inte folk som tycker det låter konstigt.


Jag vet inte om jag vågar uttala känslan högt men det känns - i.år.gäller.det.

Jag var lycklig i helgen. Nu är jag mentalt nedbruten.
Hoppas att livet är bättre på lördag när hemtentan är inlämnad.
Jo vi klarade oss kvar i superettan efter en otroligt spännande upplösning och vinst mot Ängelholm. Så till slut var det bara att vinna båda matcherna ändå. Bara.


Foto: Marcus Ericsson

Efter tre straffar, vilt utdelade gula kort och en man utvisad i andra halvlek kunde vi vinna med 5-2 (fem olika målskyttar: Runa, David, Christer, Dahl och Sema) över Jönköping södra. Nu behöver vi ta lika många poäng som J södra i sista omgången för att slippa kval.
Det skulle kännas som en seger!
Men spelar vi som idag så klarar vi ett kval också, fast jag vågar inte hoppas på det.. Det är såna här matcher som gör säsongskorten värda sina pengar!
Jag orkar inte bli arg längre. Orkar inte. Jag blir bara ledsen. Så nu måste vi vinna båda matcherna som är kvar, javisst det är BARA det.. Har en känsla av att det avgörs på måndag, då ska vi bara ta Jönköping Södra!
Dagen då allt vänder.. eller? Jag hatar verkligen att följa matcher på knackiga livescore, men efter en oändlig väntan (säkert 6-7 minuter) var slutresultatet fastställt till 2-1 till Bajen mot ett annat bottenlag Västerås.

 

Jag hörde, vad som måste varit den sämsta sportrapporten någonsin, för en stund sen!
Stockholmsnytt 8.30: "Jag ska också nämna att det spelades oavgjort mellan Hammarby och Assyriska i fotbollens superetta igår. Det ska dock ha varit gott om målchanser på Söderstadion." Och det var allt.

Jo, gott om målchanser var årets understatement. Det var ju en av årets bästa matcher när vi återigen var över tiotusen personer på Söderstadion (10 081). Det var till och med så att jag glömde att jag gått upp 02 på morgonen och egentligen var ganska trött.
Matchen började dock lite konstigt eftersom J mötte upp direkt från Arlanda precis efter den tysta minuten för Norge. Det kändes ovant att stå själv, men jag kunde ju fått stå med B och hans "gäng".
Synd bara att våra många frisparkar, hörnor, kontringar eller ribbträffen inte gick in. Och tur att vi har Hopf för Aff kunde lika gärna fått in något skitmål.

Nu är jag och J på väg in mot Söderstadion för hemmamatch mot Ängelholm. Slutade jobba tidigare, solen skiner och kanske blir det Sjöstan innan match! Seger på detta?

Nu jublas det hos grannarna, Sverige leder i Hockey-VM. Väggarna är väl sådär halvtunna ;) Update:det verkade vara flest finnar i lägenheten ovanför för nu spelas We are the Champions..

Sista veckan i skolan inleds imorgon och jag kommer få arbeta dygnet runt från tisdag till fredag med uppsatsen eftersom jag såklart lyckades bli sjuk i helgen. Lagom till att jag kunde göra klart hemtentan i alla fall.

Idag blev det återigen vinst hemma på Söderstadion när Hammarby slog Västerås med 3-1. Bortaspöken vs hemmastöd, vad är anledningen till att det inte gått att ta poäng utanför hemmet... och viktigare, skit i det och vinn istället! Det positiva förutom att vi gör mål (Pauliñho, Sema och Dahl på straff) är beslutsamheten som endast verkar finnas i viss mängd och inte räcker hela bussresan till Sveriges byar..



Vilken match, vilken glöd, vilken kämpavilja!
Och Pauliño fick näta, Runa kämpade tills han fick kramp men fortsatte springa ändå, Sema fanns överallt, Max kanske gjorde ett par misstag men hämtade upp det mesta ändå, Dahl tog fram sin järnvilja och fick endast ETT gult kort, Monday fick äntligen visa varför han är kvar, Robin och José ville också näta, Bojassén, Fadi och Petter var stabila, Sinan kämpade på bra och visade att han inte bara var en tom värvning men fick bytas skadad efter dryga kvarten, Johannes stod säker bakom stolparna tills en skada (lårkaka?) tvingade honom att byta i halvlek, in kommer George som skötte sig bra de få gånger Brage kunde komma förbi ett hyfsat kompakt försvar ändå. Nr 12 var aldrig tyst!

Störst av allt är viljan, som fick de skamsna pojkarna från i måndags att ånga på i 94 minuter idag och vinna andra raka hemmamatchen. Om H-O på gubbläktarn vill påstå att det inte var skönspel så vill jag påstå att jag på sektion K inte brydde mig ett dugg om det! Bajen va namnet, fotboll är vårt spel!