Vi var uppklädda till tänderna och september bjöd på solgass dagen till ära efter en vecka av regn när fina Yvve fick sin Christian! 
Kärlek på den.


 
Ni måste titta på det här klippet. Emma Watson (Ja, det är hon som spelade Hermione Granger) talar om feminism när Förenta Nationen lanserar kampanjen He for She. 
 
Jag är en sån som varit obekväm med ordet "feminist" eftersom det har dåliga konnotationer. Men någonting håller på att hända tror jag. Vi har en politisk realitet i Sverige att F! har gått framåt och har fått mandat i Europaparlamentet, vi ser också att Folkpartiet profilerar sig som ett feministiskt alternativ utan vänsterpolitik. Men vad som kan vara lika viktigt är kulturella förändringar; att Beyonce tagit ställning och claimat FEMINIST till exempel. 
Någonting är defintivt i görningen...
Det är sjukt att få stå på vår arena, och för det första reflektera över att det faktiskt har blivit VÅR arena, att det känns som hemma, och för det andra att känna sig inramad av ett metalliskt föremål när blixtrar och dunder slog utanför under hela matchen. 

Men som Herreys sjöng så blev det magiska under mot Syrianska, hela 6-0 efter en andra halvlek då jag kunde kosta på mig att le konstant och aldrig vara orolig. 

Med 6 omgångar kvar av Superettan kan man kosta på sig att le i alla fall. Det känns ovant!

Igår firade vi lillasyster W med släkten. Tårta på dagen och lite middag med moster och lillkusin på kvällen. 

Kvällen spenderade jag och Jess i min soffa där vi fulskrattade bort våra bekymmer. #sadyolo Ja, vinet i våra glas hjälpte också. Och Cher, Taylor Swift och Håkan som vi lyssnade på

"Everything will be okay in the end, if it's not okay, it's not the end"



It doesn't interest me what you do for a living
I want to know what you ache for
and if you dare to dream of meeting your heart's longing.

It doesn't interest me how old you are
I want to know if you will risk looking like a fool
for love
for your dreams
for the adventure of being alive.

It doesn't interest me what planets are squaring your moon...
I want to know if you have touched the center of your own sorrow
if you have been opened by life's betrayals
or have become shrivelled and closed
from fear of further pain.

I want to know if you can sit with pain
mine or your own
without moving to hide it
or fade it
or fix it.

I want to know if you can be with joy
mine or your own
if you can dance with wildness
and let the ecstasy fill you to the tips of your
fingers and toes
without cautioning us to
be careful
be realistic
to remember the limitations of being human.

It doesn't interest me if the story you are telling me
is true.
I want to know if you can
disappoint another
to be true to yourself.

If you can bear the accusation of betrayal
and not betray your own soul.
If you can be faithless
and therefore trustworthy.

I want to know if you can see Beauty
even when it is not pretty
every day.
And if you can source your own life
from its presence.

I want to know if you can live with failure
yours and mine
and still stand on the edge of the lake
and shout to the silver of the full moon,
"Yes."

It doesn't interest me
to know where you live or how much money you have.
I want to know if you can get up
after a night of grief and despair
weary and bruised to the bone
and do what needs to be done
to feed the children.

It doesn't interest me who you know
or how you came to be here.
I want to know if you will stand
in the center of the fire
with me
and not shrink back.

It doesn't interest me where or what or with whom
you have studied.
I want to know what sustains you
from the inside
when all else falls away.

I want to know if you can be alone
with yourself
and if you truly like the company you keep
in the empty moments.
--

Den här dikten av en kanadensisk poet lästes upp av Rachel yogagirl Bråthen under 600 snapchatsekunder. Ni som inte har koll på snapchat ska veta att det är jäkligt många klipp som krävs för att få ihop 600 sekunder. Hon är en av mina favoriter på instagram också, det kommer alltid visa ord i samband med hennes yogabilder. 

 
Att jag nästan längtade till frost imorse...
Den här sköna septembermånaden får dock fortsätta. Jag får aldrig nog av Ringvägen i sol!
 
Det ska erkännas. Jag har börjat lyssna på jullåtar. Låten som Ladyn sjunger med bästa Joseph Gordon-Levitt är en favorit och Baby it´s cold outside är ju även namnet på julbloggen som min fina vän Jess skriver. Aktiviteten där kommer öka lavinartat i takt med att temperaturen sjunker kan jag lova.
Idag var det bara 9 grader när jag cyklade till frakten vid 04:40-tiden. Nästan så jag vill att det ska gnistra lite av frost i löv och gräsmattor.
Idag hade vi fackmöte på jobbet, mitt första klubbmöte och vad händer. Jo, jag utnämns till vice ordförande. Haha mitt sjuttielfte uppdrag men det kommer bli kul! 
 
Eftersom jag just nu är inne i Sons of Anarchy-hetsen igen så kan jag inte låta bli att tänka att jag ska bli precis som Chibs. En sån vice som han är till Jax är något att sträva efter. Hård, men rättvis och redo att svinga ordförandeklubban ifall det skulle bli nödvändigt.
Försök bli av med mig nästa år säger jag bara, stället kommer inte vara detsamma!
 
Bästa Chibs! 
Lunchade med två snörvlande tjejer igår före jobbet och sen var jag ute och sprang på kvällen. Jag har motat bort halsont i en vecka med hjälp av en massa C-vitamin. Men nu kom den, får skylla mig själv att förkylningen kunde attackera nu.

Men annars var löprundan skönt jobbig! Mattias la tempot 5.14/km vilket är sjukt mycket fortare än jag brukar köra. Men jag följde med! Han ska få hetsa min träning fram till att vi sprungit Tough Viking i Haga nästa år har jag tänkt. 
Hon. Hon som man kan prata bort många timmar med trots att det känns som två minuter. Kaffe, solsken och havet vid Knappelskär med Sofia. 
Alltså fina vän!

Jag är mycket gladare än jag ser ut på den här bilden. Trött efter 5-morgon på jobbet bara.