Hänt i veckan: Adventspyntat, jobbat, skrattat, varit på rehab, ramlat med cykeln i första halkan, insett att det var dags att köpa busskort, varit på julbord på Kroken men missade efterrätten, hängt på Eight Friends med kollegorna, hämtat min nya iPhone 6, lagat goda middagar från Linas matkasse. 

Nu väntar en ganska galen jobbvecka till innan jag åker till Gotland igen. Fjärde gången i år, något slags rekord. I like it

För allt det lilla. För de närmsta. 


Ännu ingen snö men snart är det första advent. På fredag ska vi på julbord med jobbet och veckan efter det blir det ännu ett julbord fast med hela företaget på ön. 

Tiden går så fort, ska väl ordna med julklappar snart. Julmusiken och julmusten har jag dock redan tjuvstartat på! 


Jag blev faktiskt lite förvånad när det bekräftades idag att GB inte kommer trafikera Västervik-Visby nästa år heller. Region Gotland som förhandlat sig varma (bråkat) om kajplatser osv i Visby. Antagligen ligger det mer bakom än bara konkurrerande trafik i det fallet. 

Självklart tråkigt är det i alla fall, för personalen på GB som nu verkar sägas upp. Även tråkigt för Västervik som räknat med ökad turism även åt deras håll. 
Jag tror att allt detta gjort att fler fått förståelse för att det inte är så enkelt att sköta sjötrafiken, trots att helagotland.se inte är DG:s största supporter så stödjer nog många DG mer nu. Med all rätt. 


Skål för Emelie i lördags hemma hos Natha. Gick vidare till Flötet för god mat och mycket skratt. 

Söndag. Jobbade klart stuveribeställningen innan det var dags att kliva på färjan. Det gungade på rätt rejält första halvan av resan och vi satt i den förliga hytten vilket är en mindre god idé vid sånt väder Det värsta gick över som tur var och vi kom fram i tid efter 23.
Älskar att checka in på Scandic Visby, alla rum är så fina! 

Idag har jag och Sissy varit på MBL-information om budgeten 2015 som ska klubbas på styrelsemöte nästa vecka. 
Ikväll ska vi på Unionenmöte med representanter från alla lokala fackklubbar. Det engagerar minst sagt!



Äntligen helg! Det har varit en annorlunda vecka, jag har knappt varit med i trafiken känner jag. Lite frakt, bokning på de evighetslånga tisdagarna samt uppdrag i tjänst med chefen. 
 
Det här med att vara involverad i sånt som har med budget att göra, att hon vill ha just min hjälp. 
 
Jag känner mig utvald och jag hoppas att hon ger mig mer att göra just för att hon tror på mig. Det finns de som jobbat längre än jag som inte verkar helt glada över detta, men jag tycker att man får ta för sig. Jag skulle bli uttråkad om jag satt på DG hela livet utan något extra att göra. Det är på det här sättet man utvecklas som person, och jag tycker det är otroligt kul att lära mig nya saker.
--
Imorgon väntar födelsedagsmiddag för Em med tjejerna! Härligt! 
På söndag blir det jobb igen, mer budget och ett kvällspass innan jag hoppar på båten och åker över för två dagar av MBL- och Unionenmöten. 
--
Bästa med fredagarna? Att det kommer en ny pod på helagotland.se 
I lördags kunde alla som ville gå in på Söderstadion och hämta något att minnas alla år med. Jag hade själv andra planer (Orup på Hamburger Börs med mamma och Toini) och tog egentligen mitt farväl förra säsongen, när vi sprang in på gräset och bildade en ring, en grav med halsdukar och blommor. Jag skulle ha tagit något då, men vad ska jag göra med träplankorna jag stått på i flera år?
 
Jag visste att vi skulle lämna den här platsen redan den kvällen 2009 då vi 4133 stod kvar och sjöng ut vår sorg över degraderingen till Superettan. Och nu snart är allt borta. Läs "Där gräset aldrig vissnar" så förstår ni vad allt det här betyder.
 
Jag kommer sakna doften av nyklippt gräs, att titta upp mot en klarblå himmel och se måsarnas flykt, det var alltid något som flög över dig Söderstadion och jag är så glad att du fick ett värdigt slut.


Den översta bilden är full av glädje, efter matchen i söndags när allt bubblade över. Jag kommer på mig själv med att känna enorm lättnad fortfarande. 

Nästan samma glädje infann sig igår när jag lyckades ta mig ut och springa. Första gången på jag vet inte när. Tanken var att utan km-mål bara vara ute i typ 20 min för att se hur det kändes. Lättnad och glädje att det känns okej! Ingen smärta, hyfsat kondition ändå och inget halsont dagen efter trots att vinterkylan var påtaglig. Två veckor kvar till Tunnel Run, det kanske går vägen ändå.
Sofia sa när vi åt middag i stan i onsdags att jag självklart kommer ställa upp, med ett sånt där säkert uttalande som bara folk som känner en bättre än en själv kan säga.  "Det är sån du är" liksom. Hon har väl rätt:)




Att ångest kan bytas mot sån här lycka på 90 minuter. Att vi var över 30000 grönvita själar ikväll. Att min bästa J och jag fick uppleva detta tillsammans. 

Efter 5 år av misär, mörker och gyttja. 
Seger med 5-0, etta i Superettan. Allsvenskan nästa. Där vi hör hemma.

Planstormning och sång med laget. Lättnad. Och fest under kvällen på Söder! Som det ska vara.
Alltså, dem här människorna! Härlig kväll igår