mattieblanchard

Jag har tidigare skrivit om den gången jag blev inlåst, kommer ni inte ihåg så finns det här, men nu har jag också blivit utlåst!
Jag hade varit hos mamma och skulle cykla hem men kommer på att jag inte har några nycklar med mig. Ringer därför hem till pappa och säger att han ska vara vaken tills jag kommer hem.
- Javisst, säger han.
15 minuter senare kommer jag hem, knackar på dörren som är låst men får inget svar. Jag bankar lite hårdare och till sist sparkar jag på dörren men ingen öppnar. Vad ska jag göra? Jag är utlåst!
Under kvällen har min mobil laddat ur (väldigt convenient) och jag kan därför inte ringa in och väcka pappa. Tanken på att kasta sten på rutan flyger genom hjärnan men avfärdas eftersom a) rutan kan gå sönder och b) jag vet att det inte hjälper.
Sista utvägen är faktiskt att börja knacka på grannarna för att låna en telefon. Den närmaste grannen som vi har mest kontakt med är en gammal dam så hon sover så här sent på kvällarna. Uppifrån hör jag dock att några är vakna, dessa relativt nyinflyttade grannar som jag inte känner särskilt väl knackar jag på. De öppnar, tack och lov, och jag får låna telefonen. Ringer många gånger utan svar, pappa sover otroligt djupt fast han tror att han inte gör det. Ringer även min bror för att be honom komma hem och öppna men han svarar inte heller. Jag går ner och bankar lite till på dörren och klättrar sedan upp på balkongen för att banka på rutan. Det måste ha sett lite småmystiskt ut.
- Jag är ingen inbrottstjuv, jag bor här. Förväntningar att andra grannar skulle ringa polisen började gro...

Inget svar, fast jag ser pappa på soffan med mobilen bredvid sig på bordet. Hur kan han inte höra det?!

Går sedan upp till de snälla grannarna och får ringa igen, på det andra försöket den här gången svarar pappa sömndrucket. Jag har hunnit bli lite arg och säger:
- Gå och öppna dörren nu!
Förlåt jag somnade, svarar han sedan.
Visst låter det otroligt, men det är faktiskt helt sant och ännu en gång fick jag hoppa ut från balkongen. Det är typiskt att jag skulle glömma nycklarna och att mobilen skulle dö på samma kväll, men helvete! hur kan något gå så fel. Här sitter jag nu och är glad över att jag har en blogg...

PS. Har redan skickat iväg dagens ros i NP till mina snälla grannar Pettersson. Utan dem hade jag sovit i trapphuset. DS.