mattieblanchard

Jag dog inte, men det visste jag redan. (Förlåt till delarna av min familj som får utstå mina utbrott på saker som är nya, ni vet att jag blir sån. Låga förväntningar funkar för mig.)  
Men nästan, jag sitter med hostmedicin och ipren i kroppen efter att ha cyklat i panikfart och enligt trafikreglerna från teorilektion #1. Har varit igång hela dagen, det känns att gå från ställe till ställe. Det började med skön sovmorgon, till skolan för två lektioner, ny uppgift på historian (den sista i Historia B!) och filmdiskussion på MSK, sedan iväg till jobbet där jag tog helt egna samtal idag, utan någon som lyssnade med.

Vi var fyra elever och en ordinarie så två fick gå hem och komma dit senare.
Jag har tydligen fullt förtroende på jobbet så jag kunde gå tidigare och ändra mina tider lite som jag ville. Det känns betryggande och något som jag tar med stort allvar, jag klarar nog av hela sommaren där after all.

Sedan alltså iväg till den första av fyra teorikurs-pass, kan nog inte imorgon dock, ska kanske iväg till stan, mer om det då, men det gjorde ingenting eftersom man kan göra den delen senare..

Nu blir det förberedelse inför nationella i engelska imorgon bitti, läs- och hörförståelse. Piece of cake..
Kanske orkar jag med ett litet avsnitt av Bones, först ska en hockeymatch avgöras och planer ska smidas inför morgondagen.