Sorgen finns kvar, när säsongen är över kommer den omvandlas till styrka och hopp inför nästa! Tur är det väl att det finns goda människor här i världen, oavsett vilka färger deras hjärta klappar för..
Sorgen finns kvar, när säsongen är över kommer den omvandlas till styrka och hopp inför nästa! Tur är det väl att det finns goda människor här i världen, oavsett vilka färger deras hjärta klappar för..
Jag vet inte ens vad jag ska skriva...
På söndag är jag på Söderstadion i alla fall.
Mitt hopp för Bajen kommer dö med mitt sista andetag... men det är inte kul just nu. Det tidiga derbyt på söndag kommer förhoppningsvis inte att pröva detta hopp.. För när vi vinner mot AIK kommer det kännas mycket bättre och vi glömmer gårdagens 1-0 förlust i Halmstad.
Jag sa: När vi förlorar mot ÖIS - och vi förlorade.
Jag sa: När vi vinner mot BP - och vi vann.
Nu säger jag därför: När vi vinner mot AIK - och vi ___.
Kalla det naivt, kalla det vidskepligt, jag kallar det hopp!
Annars händer det inte mycket, ska göra lite ärenden imorgon innan det blir Robbie Williams med Miss Y!
Jag och J pratade om änglar på tåget in och kom fram till att det som behövdes för att vinna var en frälsare. Ergo - Simon Helg!
Han gjorde sitt andra mål någonsin hemma mot BP i slutet av första halvlek vilket stod sig hela matchen. Första vinsten på... ja, väldigt länge. Så otroligt skönt! Som sagt 1-0 är allt som krävs.

Foto: Marcus Ericsson/Bildbyrån
Skadad igen, när han snart skulle komma tillbaka på riktigt. Det är inte rättvist alls.
Inte alls.
Ny förlust igår, 3-1 till MFF men Simons första mål.
På söndag är det väl ändå dags för poäng.. snälla. Jag vet inte hur man ska beskriva känslan av vad vi är på väg mot, visserligen har vi besökt SE förr men aldrig när jag varit med. Det känns inte bra. Särskilt eftersom jag inte kommer gå på lika många matcher nästa år oavsett, vilket förmodligen kommer ha med livet att göra och absolut inte vilken serie vi spelar i.
Jag har inte gett upp än, jag tror naivt på det lilla hopp som finns kvar, att alla tar sig i kragen och gör fler mål än motståndaren för en gångs skull och att lagen som delar botten med oss tar mindre poäng än vi.
Jag ska ta mig i kragen snart och ordna upp saker. Sakta men säkert.
Jag såg fram emot matchen mot GAIS, jag var äntligen frisk nog att gå (trots att 2x45 + lite till i kyla inte gör något gott för en fökylning..) och man har alltid en dåres hopp om att allt ska ordna sig, det kommer att vända. Man tar fram glada exempel från förr, från liknande säsonger och svackor, när vi klarat oss med nöd och näppe.
Kanske är det för att jag är relativt ny som bajare, jag är ju inte ens 20. Kanske har de som varit med längre lättare att återgå till dessa glada upphämtningar som jag inte förstår.
Kanske har de även lättare att klaga över saker. Eller så är det bara jag.
Idag blev jag besviken. BESVIKEN! Inte på de elva grönvita på plan, de kämpade och gjorde en helt okej match (som i en vanlig säsong inte skulle uppmärksammas alls), utan på mina medmänniskor i klacken. Efter straffsituationen spårade allt ur och dessa människor vänder sig då emot sitt eget lag och bryr sig mer om hur de ska "sänka polisen" än att våra spelare ska komma in och spela klart matchen.
Jag var inte rädd, bara besviken på dessa idioter som uttrycker sin ilska och frustration mot laget.
Totte reducerade till 1-2 när matchen återupptogs, skönt att det blir mål igen i alla fall..
- De är goda. Jag har hela tiden känt ett hopp och en beslutsamhet för att vi ska greja det här. Du får ursäkta att jag säger vi fortfarande."
Såklart du ska få säga vi, Tony. Du kommer saknas!

Detta kanske gör sig väl med familjer som bor i närheten men vi hade ju redan åkt en timme för detta med två barn som blivit lovade en dag i stan (och besök på donken) så vi åkte ändå vidare.
Regnet avtog. Jag, J och Mic gjorde några inköp och ja.. det var nästan som en familjedag ändå. Det ska ju tydligen bli en till.

J, Wilma, Mic och Tim.
Vi spenderade mer tid än vanligt igår på Söderstadion, jag och J. Vi kom in innan uppvärmningen startade och efteråt vill man egentligen inte gå. 2-3 mot Elfsborg, med hopp i spelet och oflyt i domsluten blickar vi framåt mot nästa familjedag. Vi löser detta.
Igår var det Heifmatchen som vi har väntat på och trots att det inte var en stor överraskning att vi förlorade, så var det ändå en tung förlust. Mot slutet var det inte många som inte kämpade för att få in ett kvitteringsmål, inte minst alla vi på stå. Det var dock lönlöst eftersom allt gick utanför.
I never question it, I never doubt it.
Never knew a reason to.
I lördags startade äntligen allsvenskan igen och jag och J stod på älskade SöS i solen, med undantag för regnstormen i halvtid och såg nya spelare och gamla spelare vinna mot Trelleborg med 2-1. Det var en bra match, en match som gav känslan att det kommer gå bra nu, trots att tabelläget inte förändrades något.

Freddy Söderberg. Och inget annat..
Jag, J och min lillasyster Wilma gick runt och fångade autografer och kort på spelarna. Det var Wilma som ville, just det ni tänkte rätt! Men vi njöt rätt mycket i solen vi också. :D




Vinst igen, mot BP. 1-0 är allt som krävs!
Och jag som precis läst om folk som undrade varför vi bryr oss om varför ett lag gör fler mål än det andra.. Min fråga är om det inte är konstigt att inte göra det, med tanke på den lycka det kan ge...
Se bara på Tony.
Foto: Marcus Ericsson, Bildbyrån
Och Nathan i två matcher!
Var är rättvisan, lite får man väl ändå tåla på en fotbollsplan.. Visst att jag missade incidenten då Charlie ska ha armbågat någon örebrospelare eller nåt sånt, så jag kan inte bedöma om det var riktigt så grovt som fem matchers avstängning indikerar. Och Nathan, han fick rött kort i den matchen och har redan varit borta en match, ska inte det vara straff nog?
Ibland undrar man ju hur världen är funtad...
For the record: Efter sparkraven (20 miljoner på 2 år) så kommer organisationen att bantas ner. Nästan först ut är Lasse Eriksson.. Ville bara säga det..

Så var det också äntligen dags att besöka Söderstadion igen, innan hade jag tippat på en rätt låg siffra, men över nio tusen fick se den första vinsten hemma i år!
Det sägs att det inte var det bästa spelet men för mig och för många till var det den skönaste matchen på länge.. 1-0 av Charlie höll sig tack vare en stor kämpainsats av alla grönvita på plan.. Hjärta och själ, enligt Tony.
Vi får se hur det går!

Foto: Bildbyrån
Angående matchen igår börjar jag bli orolig nu, över vad som har hänt och vad som händer nu. Det börjar säkert ryktas om att Tony måste gå men det hoppas jag inte, jag gillar Tony och en sådan känsla för laget som märktes i intervjun efter matchen ska inte underskattas.
Varför ska den första personen ut i ett mindre fungerande lag vara tränaren?
Är det hans fel? Finns det inte en trupp med individer som i vårt fall behöver spela ihop sig? Och ska man då inte ge tränaren och truppen den chansen att göra det?
Jag vet att det är en klyscha men "skit i tabellen ", det är väl spelet (inte resultatet) vi är där för, vi är inte medgångare som bara är där när allt går bra men som sviker när det börjar gå tungt..
Nej det här löser sig, om inte idag så imorgon. Forza Bajen Siempre.
Bra stämning på läktarn och även på plan trots att det verkade lite retligt när vi inte kunde få in bollen i mål. IFK hade mest chanser och det kändes som att vi hade svårt att få bort dem från vår egen planhalva.
Det fanns ljuspunkter såklart i början och i det absoluta slutet när vi fick fyra hörnor på övertid. Ingen gick in tyvärr och det blev 0-1.. "En sinnesslö och förmodligen efterbliven idiot" tände med bengaler eld på en bit av östra vilket gjorde att matchen avbröts en stund, just när man trodde att det inte skulle hända igen.
Nu väntar två veckor av mösspåtagning och studentskivor innan det blir hemmamatch igen.. (Varför kommer någon på tanken att lägga en skiva när vi spelar hemma mot Kalmar? Knas..)
Detta är sånt man inte ser på norra, bakom allt...
Efter att ha gått av dödståget och lovat att vi aldrig skulle kliva på det igen åkte jag och J tunnelbana istället. En fråga som kom upp är varför det inte finns några träd i Västra skogen...
Jag gillar inte egentligen derbyn, de är för nervösa och för långt bort vilket ledde till att jag inte var hemma förrän halv ett.
Emil, Charlie och Fredrik (framspelad av Simon Helg) gjorde mål igår, även Nathan gjorde mål men det var det ingen domare som såg!

Foto: Lina Alriksson
Kvällens match var inte lika spännande som den vi spelade hemma den 17 april förra året som jag inte kunde gå på, men faktum är ändå att det sitter kvar och jag gillar verkligen inte webbradion i denna situation.
Ännu en förlust...några matcher till tar det, sen är jag orolig på riktigt.
