Vart har vi kommit?
Nu sitter vi med bärbara datorer i skolan också. Samhälle C har stora resurser alltså, vi ska skriva om folkmord och nu sitter jag här och vill börja skriva på bloggen igen. Det har inte skrivit så mycket här på sistone om det inte har handlat om fotboll...vilket påminner mig om att jag inte har skrivit om Trelleborgsmatchen i lördags.
Jag har varit lite nere, hoppas att det inte påverkar mina närmaste på det sättet som jag tror - har ingen ork alls, jag vet inte vad det är men jag hoppas att det går över snart. Nu är de flesta inlämningarna långt borta, förutom vissa och jag tror att jag är rädd för att bli väldigt stressad, omedvetet har jag istället blivit lat. Märker ni att jag har Psykologi i år? Det där var säkert min egen analys på mitt psyke, har prov på fredag så det hjälper väl.
Idag har jag avklarat min svenskaredovisning och snart är det engelskatest. Sen blir det religionskriving hemma, inlämning imorgon tror jag. Sa jag att jag var rädd för att bli stressad?
Förresten, jag har haft den här bloggen i över ett år nu.
Nya krönikan på hemsidan påstår att det har med tålamodsspöken och bakåtspel att göra. Jag tror så också, vi är helt enkelt inte hundra på det, framåt är bättre - annars kommer det tråkiga, klantiga, jobbiga självmål. Idag var Traoré som lyckades och slutresultatet blev så också. 1-0 och ännu en förlust. På lördag mot Trelleborg hoppas jag innerligt framåt...
Själv fick jag sms under hela matchen då jag istället för att sitta framför teven satt på ett kallt Kvarnängen och såg P-90 vinna sin serie, nu väntar slutspel.
Jag, J och J:s storasyster J kände oss lite som en raritet där bland alla barnfamiljer. Vi tittade på när a-laget tränade och gick sedan runt för att få autografer efteråt, vilket många andra gjorde också. Det kändes lite fel att tränga sig fram för att barnen var liksom så små... Många autografer blev det i alla fall och våra spelare är mer nära nu, det är vi - tillsammans - som är Hammarby.
Simon, Mikkel, Charlie, Erkan och några fler traskar in i spelargången efter träningen. Foto: Jag
Coldplay 18 september.
Underbart!
Just nu sitter jag dock på religionslektionen, vi har etik och ska skriva om ett etiskt problem. Mitt är abort. Ska nog bli intressant att skriva ner lite om vad man tycker om det.
Vad hade vi egentligen trott?
Det blev förlust i dagens match mot serieledarna Kalmar med 1-2 tillslut.
Bajen kämpade inte riktigt som förut och jag tror att vi kommer att ha stora problem med att fylla luckan efter en sådan gigant på mittfältet som Petter Andersson. I hela första halvlek var Charlie ensam på topp så att det blev en man mer på mitten.
Matchen i sig var inte dominerande av något av lagen egentligen och Kalmars spel är verkligen så tråkigt som alla säger, det hade typ två chanser i matchen och dem får de mål på. Vi hade en straff som inte blev straff och dessutom blev Lolo utvisad för något dumt snack i slutminutrarna. 
Den tveksamma situationen då Charlie blir nedriven av Kalmars målvakt Petter Wastå som inte blir en straff.
Rätta mig gärna om jag har fel för det låter så konstigt att jag måste ha det.
Det är VÅR hemmamatch, då står vi väl på norra läktarn? Alltså slår straffet att inte ha publik på södra istället mot gårdarnas fans. Vad är det för rättvisa i det?
Borde inte förbundet och polisen istället jobba för att personerna (eller idioterna) som kastade in raketerna ska bli avstängda från allt vad fotboll är på livstid och förbättra säkerheten, för på något sätt tas dessa saker in på arenan. Frågan är hur grundligt man visiterar både personer innan insläpp och arenan innan match och om det ens görs med tifo-grupperna alls.
Det var personalfest igår. Askul, jag har verkligen haft det bästa jobbet den här sommaren... Det var tema 70-talsdisco, glitter tycker jag och vi vann tävlingarna, fast jag är yngst.
Jag läste en grej idag, det stämmer fortfarande..
Imorgon åker jag till Bryssel - EU:s huvudstad. Vi sp-treor ska dit, gå på studiebesök och ha det kul. idag blev det även klart att min vän Y och jag går på Coldplays konsert den 18 september, innan dess ska jag och pappa till Söderstadion, nästa hemmamatch är den 14 september mot Kalmar.
Det går inte att ersätta men jag önskar honom lycka till, hoppas att han når alla sina drömmars mål.
I mitt grönvita hjärta, Petter Andersson.
